Skator

I dag så ville inte min dator starta, den är inlämnad och förhoppningsvis ivägskickad på reperation. Jag sörjer, kanske mer än vad som är normalt, mer än vad som är nyttigt. Jag hoppas verkligen att det löser sig fort och att jag får tillbaka den utan problem.
Men hur som helst är den innerligt saknad och det har alla som varit i skolan idag fått höra...

Nej nog om det nu så blir det ett inlägg om skator!
När jag var yngre, i mellanstadiet någon gång så tog vi i vår familj hand om en liten skatunge. Det var den finaste lilla skatan, jag minns honom som söt, ständigt hungrig och sällskapssjuk. Han fick namnet Albin men vi kallade honom för Birdie, Birdie-nam-nam.
Åh jag små skrattar åt minnet av honom.
Vi hittade honom nerknuffad från ditt bo i början av sommaren, han fick bo i vårat badrum, i en låda i badkaret tills han blev stor nog för att lära sig flyga. Som tur var så var han en rätt så stor skatunge när vi hittade honom och åt gladerligen av den mask som vi grävde upp åt honom.
Och oj vad vi grävde mask den sommaren. Han visste precis, satt ofta på handtaget till spaden då han ville att man skulle gräva till honom.

En gång så tog han en ring av mig och flög upp i ett träd, jag klättrade efter och fick skrapsår på armarna med det gjorde inte så mycket.
Jag kommer inte ihåg hur länge vi hade honom, men en dag när han skuttade på gårdsplanen utanför huset så kom en stor hök och tog honom. Vi trodde att vi aldrig mer skulle få se honom.
Men så till hösten, vi hade börjat skolan, så ringde en bekant till mamma, de hade hittat Birdie!
Eller Birdie hade hittat dem. Han hade hittat till en granngård med stall och hästar, men en utav flickorna som tog hand om hästarna var rädd för Birdie och vi försökte ta med honom hem till oss igen.

Birdie ville inte bo hos oss längre, det fanns ingen att leka med under dagarna, alla var i skolan eller på jobb så han flög hela tiden tillbaka till stallet.
Tillslut insåg vi att det inte skulle fungera längre och åkte med honom en bra bit bort till en annan gård med hästar och mycket rörelse under dagarna. Där fick han bo och trivas. Jag undrar vad som hände med honom sen och hoppas att han hade ett bra liv där. Men det tror jag.

Jag tycker i alla fall väldigt mycket om skator och det är nog därför som de nu får en så stor roll i min serie som jag håller på att jobba med. Tyvärr så har jag inga bilder här på Birdie, men när jag åker hem nästa gång så ska jag se om jag inte kan scanna in några gamla kort!

Här är lite fler bilder ifrån den kommande serien..

 Oj vad långt det blev. Sen är jag inte så van att skriva heller (därför lägger jag bara upp bilder) det är något jag måste öva på, funderar på att söka någon kurs i kreativt skrivande också nu till hösten så att jag kan bli lite säkrare i mitt skrivande. Hoppas att det går att förstå vad jag vill berätta i alla fall!