Jag är så trött.
Hela, hela tiden.
Jag finns, existerar, andas.
Går upp, äter, jobbar och sover.
Jag har fastnat. Jag lever inte längre.
Jag har ingen ork till någonting annat än att göra det jag ska. Jag vill ju rita, skapa och vara kreativ men jobbet suger all kraft jag har inget över när jag kommer hem. Jag börjar tvivla. Jag måste ta mig ur det här men jag är handikappad och vet inte hur man gör. Jag är stark men jag känner mig så svag just nu. Jag vet inte åt vilket håll jag ska eller vilka vägar som är öppna.
Sen så närmar sig spx och jag har bord jag ska sitta vid men har jag något nytt att visa upp i år.
Nej.
Misslyckad.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag känner igen mig utav helvete. Det är inte bara blajj, när den där snubben vi såg på en lektion med Höjer önskade sig "financial independence" för att kunna rita hela dagarna, istället för det kvällshets man på sin höjd hinner med efter åtta timmars arbetsdag.
SvaraRaderaDet värsta är ju dock inte tid, utan kraft, som du säger.
Det spelar ingen roll hur mycket man planerar och schemalägger fram tid för teckning om man inte har något kreativt krut efter idogt kneg hela dagen.
Även om du känner lågvatten nu så ser det från mitt håll ut som att du håller en stadig takt på måleriet. Tänk att det är ett år sen SPX sist, och jag har sett en myriad makalösa målningar som du har makat ihop, så nytt att visa upp tror jag baske mig du har.
Den estetiska energin kommer närsomhelst och kastar sig över dig! Det vet jag! Då blir det sådär färgsprakande och fantasifestligt som bara du kan!
Allt annat vore synd och skam och zonpest!
PS: Nu verkar min kommentarfunktion här på Blogger fungera igen!
Det vore väldigt kul om du ville följa med och teckna med oss innan SPX. Jag brukar i alla fall må bättre av att teckna tillsammans. Vi köper mat och dryck, fixar sovplats och inspirerar varandra! Alla har vi våra svackor från och till.
SvaraRaderaDet är fan för jävligt det där hur ett arbete suger ur musten ur en. Allt känns bara för jävligt verkligen, och när man försöker rita blir det typ fult, eller så har man ingen ork alls.
SvaraRaderaDet viktiga är inte att ha någonting att visa upp på SPX, SPX kan fan kvitta totalt i den meningen. Känn ingen hets inför någonting sånt - allt sånt där är världsligt. Dessutom så tror jag att jag talar för många av oss när jag säger att vi gärna tittar på även äldre grejer av dig :)
Dessutom får du faktiskt inte glömma bort det du ändå åstadkommit under året! Precis som Erik säger så har du ju visat upp en massa härliga målningar här på bloggen - både på papper, stolar, dörrar och slevar! Du har vunnit första pris i en sci-fi-tävling och du har gjort en GRYM barnboksdummy. Det är väl ingen direkt dålig repertoar? Utöver det har du lyckats tjäna pengar SAMTIDIGT. Klart att allt sånt här tar på en. Men du är grym och stark, men även starka människor måste få känna sig svaga ibland.
Framtiden är läskig - och även jag har feta problem att veta vilken väg man ska ta. Jag tror att de flesta av oss från den gamla klassen är i ungefär samma sits. Vi får hjälpa varandra helt enkelt.
Oavsett om ditt bord på SPX står tomt i år så kan du räkna med att vi, alla dina vänner, ändå kommer flockas kring det för att träffa just dig. Du är grym, och du kommer ta dig ur det här en dag - och plötsligt slår den där goa kreativiteten dig med häpnad, precis som Erik säger :)
Gud vad jag känner igen det där! Och ibland är det verkligen sådär. Vardagen bara suger musten ur en totalt och man har ingenting, och absolut ingenting, att ge. Men det är bara under en period av ens liv brukar jag försöka tänka (under tiden jag krisar). Det kommer ljusning efter detta. Men jag förstår verkligen frustrationen.
SvaraRaderaOch känslan av att vara misslyckad. Jag slits alltid mellan att känna mig bäst i världen och sämst på planeten. Men du är inte ens i närheten av att vara misslyckad. Allt du lägger upp här är ju tusan ett konstverk i sig. Även om det så bara är en liten skiss ;) Men vad jag inte alls betvivlar är att du kommer lyckas med det du gör. Det är väl bara att bestämma vägen som är det svåra. Fast man behöver ju inte satsa alla kort bara på en väg heller. Ofta kan det ju vara fördel med att testa runt och skaffa erfarenhet.
Vet ju inte hundra vad spx är (får googla sen) men varför inte visa upp gammalt då? Det är inget misslyckande i det alls! Du har ju gjort en massa bra grejer och de slutar ju inte vara bra bara för att det gått lite tid. Visst kommer de som har ögonen på dig att märka att det inte är nytt men det skapar ju mer spänning till nästa gång vad du ska göra. Kan du inte använda dina gamla bilder på nya sätt och trycka upp eller liknande?
(Och om du är det minsta som jag själv är så får du ny kraft efter några bryt och sedan producerar du något superbra i sista sekund).
Lycka till!
Word sister. Förstår precis det du beskriver. Men tillåt dig att ha en svacka för ju mer man pressar sig själv att prestera eller att ha ångest för att man inte får något vettigt ner på pappret desto sämre går det.
SvaraRaderaGör andra saker, se på mysiga filmer, drick te i vårsolen och ta en promenad och bara vara ett tag. När själen känner sig redo för nya spännande kreativa processer så kommer det släppa. Det gör ju alltid det eftersom vi alltid kommer att bli kreativa själar som behöver uttrycka oss.
Teckna för att du vill, inte för att du måste. Om du så har 0 saker att sälja på spx så räcker det med att se dig sitta där för att jag ska bli glad i alla fall :) Du är ju det finaste konstverket du har!
Massor av kärlek och kramar <3
/Sara